Nya Järnsmidesboken

Det är nu drygt tio år sedan Järnsmidesboken utkom i sin första upplaga. Redan året efter kom andra upplagan kompletterad med kapitel om att smida med barn och att mekanisera smedjan. Nytryckningar har skett ungefär vartannat år, och boken har givits ut både i Danmark och Tyskland. Nu har Järnsmidesboken gått i graven, och samtidigt föddes Nya Järnsmidesboken. Den är i många stycken baserad på sin föregångare, men vi har skrivit till nya kapitel om yxsmide, knivsmide och damasksmide. Däremot har vi inte ändrat på det grundläggande konceptet.

Fortfarande är lärlingen i verkligheten Karl-Gunnar Norén som sökt upp Lars Enander för att lära sig mer om järnsmide. Den process läsaren kan följa har faktiskt ägt rum. Lasse är smeden med mångårig erfarenhet. Karl-Gunnar är författaren som satsat sitt intresse, men saknade kunskaper på detta område.

Behövs då Nya Järnsmidesboken om man redan har den uppskattade föregångaren?

Människan har smitt i tusentals år utan någon bok alls, och Järnsmidesboken duger gott även i framtiden. Men visst har det hänt saker sedan sist. Både Lasse och jag själv har blivit äldre och kanske lite klokare på kuppen. Detta avspeglas i den nya texten. Avsnitt vi tror läsaren klarar sig bra utan har lyfts ut. Standarden för järn och stål är idag en annan. Allt detta nya är innehåll som många efterfrågat, och i många stycken rör det sig om spetskunskaper som inte förut publicerats. Nya Järnsmidesboken alltså en i viktiga avseenden ny produkt.

Frågar du smeden Lars Enander om han vill ge smakbitar ur boken visar han gärna på enkla men viktiga momentvägar då man smider en traditionell svensk ljusstake (sid 82–87), några av specialiteterna i yxsmide (sid 118–123), tekniker i damasksmidet (sid 146–149) samt arbete med fjäderhammaren (sid 188–193).